Greta kan vara tuff, och hon har många erfarenheter i kappsäcken. Hon är också en empatisk person som bryr sig mer om sina medarbetare än de flesta andra. Det är något hennes chef på Falck såg innan Greta själv gjorde det.
”När min chef frågade mig om jag ville bli stationschef så tackade jag först nej”, skrattar Greta. ”Jag sa: ’Du känner mig. Det blir rena helvetet för dig med mig som stationschef.’ Och han sa: ’Jag vet. Därför ska du ta jobbet.’
Greta tänkte ett varv till och bestämde sig för att tacka ja.
”Jag säger vad jag tycker. Jag delar med mig av mina tankar. Och jag ger ofta förslag på hur vi kan göra istället. Om jag inte hade tagit jobbet hade jag förmodligen haft starka åsikter hela tiden. Och det visade sig att jag fattade rätt beslut”, ler Greta.
Jag gillar att driva utveckling
Greta växte upp ensam i norra Sverige med sin mamma och en tio år yngre lillasyster. Hennes mamma var sjuksköterska och arbetade hårt för att få tillvaron att gå runt för sig själv och sina döttrar. Greta var en bångstyrig och viljestark tonåring, och hon flyttade hemifrån när hon bara var 15 år gammal.
”Jag var jättejobbig som tonåring. Fruktansvärd faktiskt. När jag flyttade hemifrån hoppade jag av skolan och försörjde mig själv genom restaurangjobb. Och på något sätt hamnade jag alltid i någon form av chefsroll”, säger Greta.
Greta tror att detta beror på att hon har åsikter om mycket.
”Jag har en stark vilja. En sådan leder ofta till chefsroller”, säger Greta.
Vid 21 års ålder fick Greta sitt första barn.
”Jag tänkte att jag behöver gå tillbaka till gymnasiet och skaffa mig en utbildning så jag kan försörja mitt barn", berättar Greta.
Så Greta återvände till skolbänken. Hon fick ytterligare två barn och blev specialistsjuksköterska. Varför sjuksköterska? Som Greta säger: barn till läkare blir läkare och barn till sjuksköterskor blir sjuksköterskor. Så hon blev sjuksköterska som sin mamma.
Att göra skillnad
Som sjuksköterska lockades Greta till akuten. Hon gillade att vara i händelsernas centrum och att jobbet var så oförutsägbart. Men Greta gillar också att ha ett fullspäckat schema. Mer fullspäckat än vad många föredrar. Så tillsammans med några kollegor på akuten bestämde hon sig för att starta en privatklinik.
Verksamheten gick bra. Riktigt bra. Men Greta var ändå inte nöjd.
”Kliniken gick så bra att jag var tvungen att välja mellan den och akutmottagningen. Jag mäktade inte med båda. Det var för tidskrävande”, minns Greta.
Hon bestämde sig för att lämna kliniken.
”Det passade inte mig. Jag behövde göra något annat. Många patienter hade det välställt. Patienterna gav oss ibland champange och chocklad men det var inte min insats som gjorde skillnad. Det var ju inte riktigt det jag var ute efter”, minns Greta.
Så hon återvände till akuten. Men att återvända kändes inte som ett steg framåt. Greta behövde en förändring och den hittade hon i ambulansyrket.
”Jag älskar akutsjukvården och ambulanser är en naturlig del av den. Men miljön utanför sjukhuset är väldigt annorlunda. Det är bara jag och min kollega. Det är vi som behöver fatta alla beslut, för det finns ingen annan där som kan berätta för oss vad vi ska göra. Det gillar jag”, säger Greta.
Att leda i förändring
Innan Greta började hos Falck frågade hon runt i bekantskapskretsen bland personer med ambulansyrke – både på Falck och andra företag. Och några av hennes vänner varnade henne för att börja på Falck.
”Det verkar som att Falck hade lite av ett dåligt rykte, och så även området där stationen låg. Men jag tänkte ’hur illa kan det vara’? Och när folk säger att jag inte kan göra något vill jag alltid motbevisa dem. Det är ett beslut jag är glad för”, ler Greta.
Greta hade knappt någon erfarenhet av vare sig Falck eller ambulansyrket, men utsågs ändå till stationschef. Och hennes bristande erfarenhet är faktiskt en fördel, menar Greta.
”Jag hindras inte av det traditionella sättet att göra saker och ting. Det är enklare för mig att ifrågasätta och komma med nya idéer. Och jag har mina medarbetare att luta mig mot om jag behöver hjälp.”
Och vad gäller det dåliga ryktet så känner inte Greta igen det alls.
”Arbetet med att höja Falcks anseende började före min tid. Och hela arbetskulturen håller på att förändras, det är något som märks i hela organisationen. Energin. Entusiasmen. Våra värdegrunder. I varje beslut jag fattar ligger fokus på mina medarbetare. Alltid. Hur mår de? Hur kommer beslutet att påverka dem? Hur kan det förbättra dem?", säger Greta.
Personer och relationer
För Greta är det bästa med hennes jobb som stationschef att bygga relationer. Hon tycker om att leda människor. Och hon brinner för att ta itu med och göra sig av med strukturella fördomar så att alla hennes medarbetare får samma möjligheter. Det tror hon att hon har sin bakgrund att tacka för.
”Jag tror alltid att vi kan bli bättre. Jag vill skapa bättre villkor för mina medarbetare. Och jag vill utveckla mina medarbetare så att de vill stanna kvar. Om jag inte tror på något så kan jag inte göra det”, säger Greta.
Samtidigt är Greta väldigt transparent i sin kommunikation. Hon anser att det stärker relationen med hennes medarbetare och gör det lättare att motivera de beslut hon och hennes chefer fattar.
”Det är viktigt för mig att mina medarbetare känner att de kan lita på oss. Att vi är pålitliga. Sättet vi kommunicerar på är nyckeln till att skapa den typen av förtroende”, säger Greta.
Med tanke på allt vad chefsrollen innebär, hur tänker hon runt akutvårdsdelen som först fick henne att söka sig till Falck?
”Jag saknar den. Och ibland försöker jag faktiskt hitta tid för ambulansen”, ler Greta. ”Jag behöver fortfarande lite av den där spänningen.”